Jag såg nyligen en film där huvudpersonen frågade andra ”Om två personer älskar varandra, men bara inte kan få till det, när kommer man då till punkten att det är nog?”.

Filmen implicerar att det rätta svaret är ”aldrig” och om du är romantiskt lagd – liksom jag – är det troligt att du är lockad att hålla med.

Men tyvärr fungerar inte livet på det sättet.

Jag har lärt mig den hårda vägen – och jag antar att de flesta av er därute har gjort samma upptäckt – att inte lyckas få ihop det under en lång sammanhållen period är bara ett slöseri med tid.

Om ni försöker under flera år och ni aldrig verkar nå punkten där ni kan definiera relationen som fullbordad, men ni känner att det fortfarande växer, då kanske svaret på frågan ovanför skulle vara: den punkten nås när förhållandet är allt utom den verkliga erfarenheten av sann kärlek.

För endast kärlek räcker inte.

Det måste vara den äkta kärleken, den sanna kärleken och den behöver hyllas. Om ni inte kan få ihop det fullt ut, ja då är något inte helt rätt.

Att inte få ihop det under lång tid leder till giftig kärlek och den gäller det att hålla sig långt borta ifrån.

När relationen hamnar i detta tillstånd av limbo, så skulle jag säga att det är något fel med den kärlek ni känner. Det verkar mer troligt för mig att en (eller båda?) har tappat sin kärlek och att det som binder er samman är vana och bara tanken på att vara tillsammans.

Detta leder till frågan:

Hur slutar människor älska varandra?

Vad händer med en person som går från att ha varit ”upp över öronen” till att helt plötsligt göra en 180 gradera sväng och säga ”Jag älskar inte dig längre”?

Ska inte äkta kärlek vara för evigt?

Jag är säker på att de flesta av er som går igenom eller har tagit er igenom en jobbig separation har ställt er just denna fråga:
”Hur kan min pojkvän/flickvän/make/fru sluta älska mig, bara så där?”

För det första; sånt här händer. Tyvärr är det inte så ovanligt att människor slutar älska och går vidare i livet långt innan själva separationen sker.

För det andra; det är inget som sker över natten. Det är en process som tar sin tid.

Personer som drabbas av denna slutgiltiga uppbrytning kan inte förstå hur en en gång så kärleksfull partner plötsligt kan förvandlas till denna annorlunda, och ofta även kalla och udda person.

Men man måste förstå att vad som än fick dem att tappa kärleken så hände det gradvis över en period av veckor, månader eller kanske till och med år.

Kanske de kämpat för att inte tappa kärleken, kanske de till och med slagits för att ha den kvar. De kanske har pratat med oss, delgivit sina farhågor (förhoppningsvis), men ändå fanns där en röd flagga som missats av oss.

Om vi för en stund bortser från de otrogna, narcissister, sociopater och en del andra typer (som egentligen inte älskade från början) och tittar på den ”normala” personen som väljer att lämna.

Oavsett om de slogs för relationen eller ej, vid någon punkt förlorade de kärleken men valde att stanna i förhållandet ändå (av lojalitet, vana, socialt sken, rädsla….)

När de till slut tar upp att det är dags att bryta upp ligger de långt före i sin återhämtning och har sedan länge gått vidare, åtminstone i tanken.

Det förklarar varför de så snabbt kan gå vidare med en ny relation, vilket är väldigt vanligt. Ofta används dessutom en ny relation som orsaken att avsluta den gamla.

Det är orättvist, eller hur? Och bortom all smärta.

De av oss som lämnades bakom måste ta itu med inte bara det faktum att den man älskade är borta, men också att någon annan tog vår plats i den andras hjärta.

Om ditt ex fortfarande är singel bör du anse dig själv lycklig. För resten av oss är det ett måste att  att acceptera detta faktum och snarast komma igång med sin egen återhämtning.

Så vilka är de 5 orsakerna att människor i ett förhållande slutar att älska? Och än viktigare, finns det något jag kan göra för att förhindra det?

Här kommer de:

De 5 största orsakerna att människor slutar älska

1. De var inte kära från början 

Det är inte möjligt att sluta älska om du aldrig älskade från början, eller hur? Orsaken att de ändå gör det är att de blandar ihop att vara förälskad med något annat.

Detta händer ofta när människor söker efter ett förhållande för att ersätta ett behov.

Exempelvis behovet av att inte vara ensam eller behovet av betydelse. Män använder ofta kvinnor för att ersätta deras brist på självkänsla eller för att ha dem som statussymbol.

Vad det än må vara, det händer ofta, och det förväxlas med ”äkta kärlek”

2. Kompabilitet blir inkompabilitet

Som ni alla vet, i början av en relation ser vi på världen (och vår nya kärlek)  genom rosa-skimrande glasögon. Allt är underbart. Vi har så mycket kul, vi är en sån perfekt matchning, har inte haft ett enda bråk…ännu. Fram till dess att kärleks-drogen avtar och vi sakta men säkert sparkas tillbaka till verkligheten.

Plötsligt finns där friktion. Plötsligt finns det skillnader. Plötsligt finns där fruktansvärda bråk.

Vart tog kompabiliteten vägen? Svaret är ofta att den inte fanns där från början.

Båda har visat upp sina bästa, mest ideala versioner av er själva, även om det innebar att bli någon annan för en tid.

Vi vill så desperat behaga den nya partnern. Vi vill att det ska vara en perfekt matchning till varje pris.

Så vi är inte de vi egentligen är.

Detta är en punkt vi kan förbättra till vår nästa relation – att alltid vara oss själva!

Om den nya partnern inte gillar vem du är, gör slut, ni var inte ämnade för varandra ändå.

Du vill inte ha en konstgjord relation som exploderar efter bäst-före-datum. Du vill ha det som är äkta, med ett äkta du som en del i det.

3. Det är för mycket tristess och rutin

Om du inte vattnar din växt kommer den att dö. Så enkelt är det.

Det samma gäller din kärlek och dina relationer om du inte underhåller det på regelbunden basis. Kärlek i en romantisk relation är inte en abstrakt sak som existerar och står på egna ben. Kärleken måste främjas och tas om hand – varje dag!

Glöm alla Disney-inspirerade ”lyckliga för evigt” kärleks-koncept som vi indoktrinerats med sedan länge. Prinsen och prinsessan kommer inte nödvändigtvis att håll ihop resten av livet…det finns dramatik, det finns otrohet, det finns skilsmässa i den verkliga världen idag.

En blomstrande relation är arbete. Och bara arbete kommer att göra att den växer.

Detta kan göras genom små dagliga kärleksritualer, veckovisa kommunikations sessioner, (istället för att titta på TV) att skapa små ”minnes-fyrar”, regelbunden ömhet och att dela gemensamma intressen och/eller hobbies. Bara för att nämna några…

Kärlek…du måste ta hand om den innan den kan ta hand om dig…

4. Relationen blev inte som tänkt för båda

Detta är inte riktigt likt att vara inkompatibel, detta är vad som i folkmun kallas att växa ifrån varandra.

När ni startade relationen hade ni mer eller mindre samma mål, delade samma världsåskådning och förväntningar på hur man odlar relationen och tankar om hur man tar nästa steg tillsammans. Även om ni var ömsesidigt ärliga i detta så kan prioriteringar ändras.

Kanske ni båda i början var överens om att gifta er, skaffa barn och hela paketet. Och kanske det lät bra just då, men plötsligt ändras prioriteringen för den ena, kanske på grund av en befordran på jobbet. Eller ena partnern får ett nytt jobb med nya kollegor, nya utmaningar och mål, medan den andra inte kan (eller vill) anpassa sig till den nya situationen.

Saker som dessa kan skapa friktion och problem i reationen.

Visst är det olyckligt, men det är ingens fel, och det kan vara orsak till att man slutar älska.

5. Kärleken blir giftig

När de rosa-skimrande glasögonen till slut tas av visar sig helt plötsligt beteenden som är både oväntade och obehagliga.

Till exempel kan en del bli besatta av relationen och agera behövande, krävande och klängig. Eller att de blir kontrollerande – de använder känslomässig utpressning och kanske blir aggresiva verbalt (och ibland även fysiskt).

Förhållandet styrs då helt plötsligt av bara den ena parten  i motsats till en blomstrande relation där båda parter bidrar lika mycket.

Det skapar en giftig miljö som kväver kärleken, tills dess den slutar andas.

Slutsats

Människor slutar att älska, det är ett faktum, oavsett om vi gillar det eller ej.

Ju förr vi får en realistisk syn på kärleken och de rätta förväntningarna på en relation, ju lättare är det att hitta sann kärlek. Och tro mig, det är i slutänden vad vi alla vill ha och förtjänar.

Så, svaret på den inledande frågan borde inte vara ”aldrig” utan ”det är nog när det inte finns hopp för sann kärlek”.