Jag är inte riktigt säker när det började men när det väl gjorde det så blev det som en besatthet som drev mig framåt.

Den initialt överväldigande smärtan blev allt svagare. Det var som om en slöja lyftes från mina ögon och någonting nytt påbörjades. Något som från och med nu skulle utforma min återhämtning.

Energin som drev min återhämtning

Efter att ha upplevt slutet på en relation så måste du gå igenom de olika faserna av återhämtning. Oavsett om du vill eller inte.

Det är samma sak för oss alla – från chock till förnekelse; från en känslosam berg-och-dalbana till bekräftelse; från att släppa taget hela vägen till återupptagandet. Det är den naturliga läkningsprocessen efter att ha gjort slut. (Det finns faktiskt sätt att sabotera ditt läkande men jag ignorerar dem för stunden)

En del av denna process (i synnerhet i början) är att uppleva ilska och agg.

Vi är arga på oss själva för alla de misstag vi tänker att vi gjort (oavsett om de är äkta eller ej) och att vi är arga på vårt Ex för allt de gjort mot oss (att ha lämnat oss är högst upp på listan).

Få av oss inser att ilska kan vara en god sak i början av vår återhämtning. Det kan hålla oss borta från depression och förtvivlan (detta är eftersom ilska är mer positivt än det senare, det är högre upp på ”känslostegen”).

Den kluriga delen är dock att den måste uttryckas på ett hälsosamt sätt för annars kommer det skada oss.

Att inte uttrycka ilska på ett positivt sätt är ett misstag jag gjorde på den tiden. Den omedvetna ilskan jag kände gentemot mitt Ex riktades åt ett annat håll och blev självförstörande. Resultatet blev att det tryckte mig längre ner. Vad jag inte klarade på den tiden var att erkänna att jag var arg på henne, så jag vände det mot mig själv.

Hur jag hämnades på mitt Ex

”Jag kommer såra dig för detta. Jag vet ännu inte hur, men ge mig tid. Det kommer en dag då du kommer tro att du är säker och glad, och då kommer din lycka att förvandlas till aska i din mun, och då vet du att skuld är betald.”
– George R.R. Martin, Kungarnas krig.

En naturlig konsekvens av ilska är hämnd: ”bestraffande handling (mot ngn) som avses ge personlig upprättelse för (viss) liden skada eller oförrätt som drabbat den handlande personen” är definitionen.

Många läsare skriver till mig att ilskan de känner mot deras Ex och deras oförmåga att få ut ilskan på ett icke-våldsamt sätt påverkade deras återhämtning negativt.

Men vad gör man när man vill få dem att känna samma smärta som man känner i stunden?

Mitt svar blir alltid detsamma: ”Du behöver hitta ett hälsosamt och positivt sätt att uttrycka din ilska.”

Då upptäckte jag av en slump vad som hjälpte mig mest – vad som blev min ”hämnd”.

Det jag gjorde var att lägga nästan all min energi i att bli personen HON ville att jag skulle vara.

Jag klädde mig bättre, jag tränade hårdare, jag fick ett större självförtroende. Jag gjorde många saker som hon skulle ha godkänt och blev därmed hennes ”Herr Perfekt”.

Det enda problemet var – och jag visste inte det här då – att det mesta av detta inte var JAG.

Det jag ville att hon skulle säga/tänka var:
”Wow, titta på honom, han är exakt vad jag alltid velat ha i en man… Jag gjorde ett fruktansvärt misstag i att lämna honom. Jag vill återförenas med honom… men jag vet att han inte kommer vilja ha mig längre och det tär VERKLIGEN på mig.”

Jag kan inte förklara hur mycket det hjälpte mig att fantisera henne säga dem här orden.

Det gav mig tillbaka min kraft, satte mig tillbaka i kontroll… och jag var i desperat behov av det.

Det var min hämnd. Att bli den personen hon ville ha och veta att hon inte kunde få mig.

Som det är skrivet, du kommer få problem senare om personen du håller på att bli INTE är personen du verkligen är. Om det inte är ditt sanna JAG.

Men det är okej.

Du kommer att påbörja en ny fas där att få hämnd på ditt Ex inte kommer spela en roll längre och vad de tänker kommer bli irrelevant.

Sedan kommer du förstå att den viktigaste saken är att vara autentisk, att koppla dig till ditt sanna jag – en person som du kanske saknat under lång tid.

Min poäng är att detta driv att hämnas genom att bli personen de verkligen vill ha, INTE är en dålig sak i början. Det kommer att ta dig genom de tuffaste stunder emellanåt.

Men det måste vara temporärt, en transportsträcka för att få dig från uppbrottet till en annan fas. När du lyckas göra det så kommer ditt perspektiv att ändras (igen) och kommer att starta en självsökande process som är otroligt viktig för din återhämtning.

Den här typen av ”hämnd” kanske inte möjligtvis är den rätta saken för dig men det har hjälpt mig otroligt mycket.

Är inte det den ultimata hämnden att slutligen komma över dem och leva ett lyckligt uppfyllt liv och att kunna nå din fullständiga potential?

Personligen så segrade jag i slutändan… och såg även strålande ut som en positiv sidoeffekt.

Hur tänker du? Vill du ha hämnd på ditt Ex? Berätta för mig i kommentarsfältet.