Separerade tillsammans
Nu kan du vinna Jessica Lauréns bok HELT RANDOM. Vilket är ditt bästa/sämsta minne från Alla Hjärtans Dag? Skicka in ditt bidrag till kristina@skilda.nu senast måndag den 17 februari. Det bidrag som berör oss mest vinner!
Av alla relationer är de med våra barn de allra viktigaste! Viktigast – men också de som kan kräva allra mest av oss. Vår alldeles egna bloggare Jessica skriver inte bara träffsäkra blogginlägg – hon ger ut böcker också!
Vi stödjer BRIS! Hjälp BRIS i deras viktiga arbete du också!
BRIS gör ett fantastiskt arbete för att hjälpa våra barn. Barn som känner sig ensamma och utsatta har tack vare BRIS alltid möjlighet att få en vuxen och stöttande person att prata med när det känns svårt.
Vi tar reda på varför våra bloggare skilde sig, hur det gick till och hur de mår idag!
Dags att lära känna vår sista bloggare i raden – MIKAEL
VARFÖR?
Varför skilde ni er, vad eller vilka var anledningarna?
– För att min dåvarande fru ville sig själv väl. Och jag var inte den personen hon ville leva med för resten av sitt liv.
Varför tror du att ni inte lyckades hålla ihop förhållandet?
– Jag glömde att lyssna och att hålla ihop mig själv. Flydde verkligheten allt för många gånger, jag var konflikträdd.
Om det var du som blev lämnad – hur kändes det när du fick veta?
– Upprivande och ledsamt. Nu många år efteråt är det med förståelse.
Hur kände du när du förstod att det faktisk skulle bli så – att ni skulle skiljas?
– Som person är jag en doer, det var bara att göra slag i saken, känslor kan man begrava – en tid i alla fall.
Funderade du någon gång över vad alla andra skulle säga och tycka om att ni gick skilda vägar – hur gick dina tankar i så fall då?
– Nope, helt ärligt så tycker jag inte att andra ska lägga sig i så mycket utan stödja istället. Par som går skilda vägar har det tufft ändå.
BARN/EKONOMI
Vad kände du inför att leva ensam med barnen efter skilsmässan innan du visste hur det skulle bli?
– Inget speciellt, knegade på för fullt, och jobbade extra. Fungerade även som en flykt tills det brakade ihop och verkligheten hann ikapp.
Vilken var din största oro inför hur barnen skulle må när ni skilde er?
– Att de skulle slitas sönder och samman av allt tjat och gnat.
Hur löste ni boendet i och med skilsmässan?
– Vi har provat de flesta lösningar, med mycket tjat. Till slut när jag inte orkade mer sa jag till barnen att de kommer få bo hos sin mor på heltid. På sikt var det den bästa lösningen och barnen slapp fara fram och tillbaka och de fick ha en trygg plats att bo på, med ett bonushem vid behov. Vilken vuxen vill ha två boende? Ärligt, ingen… tror jag.
Hur mår dina barn idag, hur har de reagerat på det som hände?
– De mår bra. Deras mor är den bästa. Så är det med det. Klart de har fått sina törnar men deras mor lever i ett nytt förhållande och med det har mina söner fått en lillebror. Bra att de växer upp i ett hem där kärlek finns. Barn som växer upp i ett hem utan vuxna som kramas och visar kärlek, är det bra?
Hur gick dina tankar inför att ansvara själv över ekonomin framöver?
– Ekonomi? Ska det få styra livet? Klart pengar har stor betydelse men mina kids fick åka skidor ändå, men inte i Sälen, vi åkte till Säfsen. Vi bodde inte på hotell, vi tältade på semestern. Och mat på bordet fanns, tak över huvudet. Det var det viktigaste då, och även nu.
FRAMTIDEN
Hur känner du idag inför framtiden?
– Livet är en utmaning. Jag har under en lång tid gjort stora förändringar som ökat min livskvalitet. Studera som vuxen trodde jag inte jag skulle göra men jösses så givande det är. Livet ska levas – PUNKT!
Var eller är du orolig över att aldrig kunna älska igen?
– Nej, inte en chans. Även en gammal hund kan uppskattas. Jag har långt kvar till bäst före datum. Bring it on!
Om du inte har träffat någon ny – är du mer vaksam och tveksam idag inför att inleda ett nytt förhållande?
– Japp, jag är ärlig mot mig själv, ger mig inte in i något jag inte tror på. Kärleken måste vinna!
Nu när du har allt det här bakom dig – känner du dig stärkt eller fortfarande ledsen över det du varit med om?
– Nope, det har gett mig möjligheten att rannsaka mig själv och skapa en person som jag idag är stolt över.
Vi tar reda på varför våra bloggare skilde sig, hur det gick till och hur de mår idag!
Nästa favoritbloggare ut – JOANNA
VARFÖR?
Varför skilde ni er, vad eller vilka var anledningarna?
– Jag ville ha mitt liv tillbaka, jag ville inte se tillbaka på mitt liv och ångra saker jag kunde ha gjort men inte fick. Jag kom till insikt helt enkelt, att det egentligen inte var ett äktenskap utan mer en relation som handlade om kontroll och makt över mig vilket fick mig att tänka på min son. Jag vill inte att han ska växa upp och tro att det är så det ska vara eller att det är så man behandlar en annan människa. Så egentligen har jag väl min son att tacka för att jag tog mig ur det och satte stopp.
Varför tror du att ni inte lyckades hålla ihop förhållandet?
– Jag försökte och försökte, men till slut insåg jag att det aldrig kommer hålla vad jag än gör, utan det kommer bara hålla ihop om jag lever på hans premisser.
Om det var du som tog beslutet att det var bäst att gå skilda vägar – hur tog du upp det?
– Jag tröttnade på att behöva tassa på tå för någon som egentligen inte bryr sig om mig, så jag sa rakt ut att det här är över och att jag vill skiljas.
Hur kände du när du förstod att det faktiskt skulle bli så – att ni skulle skiljas?
– Först var jag ledsen eftersom det var ett misslyckande och min dröm om hur jag ser på ett äktenskap och hur jag trodde att det skulle vara rasade samman. Efter ett tag insåg jag att det inte är så ett äktenskap är eller ska vara så egentligen var det inget äktenskap att vara ledsen över.
Funderade du någon gång över vad alla andra skulle säga och tycka om att ni gick skilda vägar – hur gick dina tankar i så fall då?
– Folk i min omgivning skulle aldrig accepterat en sådan relation så jag tänkte inte så mycket på det eftersom jag vet att de skulle gjort exakt samma sak som jag.
BARN/EKONOMI
Vad kände du inför att leva ensam med ditt barn efter skilsmässan innan du visste hur det skulle bli?
– Jag har praktiskt taget alltid varit ensam med min son så det var ingen skillnad.
Vilken var din största oro inför hur ditt barn skulle må när ni skilde er?
– Jag hade ingen direkt oro utan visste att han kommer må bättre. Beslutet att skilja mig tog jag för hans skull och för att han ska få bra värderingar och lära sig behandla människor med respekt och ha empati för andra.
Hur löste ni boendet i och med skilsmässan?
– Det var enkelt, jag kastade ut honom, han får fixa sina problem på egen hand!
Hur mår ditt barn idag, hur har han reagerat på det som hände?
– Min son mår hur bra som helst! Han är lugn, glad och trygg med mig och därför vet jag att jag absolut tog det rätta beslutet!
Hur gick dina tankar inför att ansvara själv över ekonomin framöver?
– Jag vet inte riktigt hur jag ska svara på den här frågan men jag visste och kunde i alla fall försäkra mig om att min son får det han behöver och att pengarna går till honom när jag har hand om ekonomin och sköter hela hans försörjning. Så att ansvara över det själv gör jag mer än gärna eller rättare sagt, det är ett måste.
FRAMTIDEN
Hur känner du idag inför framtiden?
– Jag vet inte alls hur det kommer bli, jag lever i en ovisshet om allt, men det jag är säker på är att min son och jag kommer ha det bra!
Var eller är du orolig över att aldrig kunna älska igen?
– Efter att ha levt i ett destruktivt förhållande som inte var sunt på något sätt så är jag på min vakt, han tog ifrån mig tilliten till andra människor. Men samtidigt känner jag att det är det han vill och jag tänker inte låta honom styra över mig något mer och jag hoppas att jag någon gång kommer att träffa någon som faktiskt respekterar mig och min son. Sen har jag lärt mig att inte döma boken efter omslaget som man säger, ni vet fin på utsidan och totalt innehållslös och urkass på insidan! 😉
Nu när du har allt det här bakom dig – känner du dig stärkt eller fortfarande ledsen över det du varit med om?
– Ledsen har jag bara varit en kort period, det går inte att vara ledsen över något som egentligen inte var verkligt och som inte fanns även fast det är ledsamt i sig att det var en lögn. Det jag mest var/är ledsen över är att jag har varit så naiv och att jag totalt förlorade mig själv till en person som inte ville mer än att göra mig illa. Jag är mer förbannad över hur rutten man kan vara som människa och inte bry sig. Jag har nog blivit mer stärkt allt eftersom, skilsmässan är över men inte allt som kom med den. Sen låter det så töntigt att säga ”Min son ger mig styrka!” men faktiskt så är det lite så, han är orsaken till att saker tog en vändning!
Vi tar reda på varför våra bloggare skilde sig, hur det gick till och hur de mår idag!
Dags att lära känna vår nya bloggare – KÄRLEKSKRANK
VARFÖR?
Varför skilde ni er, vad eller vilka var anledningarna?
– Det går inte att bo med en notoriskt otrogen person.
Varför tror du att ni inte lyckades hålla ihop förhållandet?
– När de första sprickorna kom sökte vi inte hjälp och senare fanns det inget intresse från hans sida. Jag var som en patetisk hemmafru från 50-talet där han drog in pengarna och jag gjorde allt hemma. Vi hade till slut inget gemensamt.
Om det var du som blev lämnad – hur kändes det när du fick veta?
– Jag trodde jag skulle dö. Fast jag var trött på honom fattade jag inte hur jag skulle kunna leva utan honom. Jag var 21 när vi träffades och 39 när vi skildes, han var en så stor del av mitt liv att jag inte kunde förstå vem jag skulle vara utan honom.
Trots att det var hans initiativ så var det jag som till slut packade min väska och gick. Jag begav mig till en okänd adress för en tid. Jag minns hur det kändes att stänga dörren och tänka: Nu är det din tur att ta hand om allt.
Hur kände du när du förstod att det faktisk skulle bli så – att ni skulle skiljas?
– Jag befann mig i ett extremt tillstånd av toppar och dalar, vilket är vanligt i en krissituation. Jag pendlade mellan hybris: Hallå mitt nya liv, här kommer jag! Till bottenlös avgrund: Jag kommer aldrig mer att bli glad igen. Min vrede var fruktansvärd. Jag har ett hetsigt temperament och kan bli arg fort och lätt, men det här var något helt annat. En urkraft, som kanske har som syfte att ge en den styrka som behövs.
Funderade du någon gång över vad alla andra skulle säga och tycka om att ni gick skilda vägar – hur gick dina tankar i så fall då?
– Egentligen inte. Tvärtom kändes det befriande att lämna det malliga villaområdet med trista parmiddagar och skryt som överträffade Facebook.
BARN/EKONOMI
Vad kände du inför att leva ensam med barnen efter skilsmässan innan du visste hur det skulle bli?
– Eftersom jag varit ensam med barnen så gott som alltid (eftersom mannen ständigt varit bortrest) så visste jag exakt hur det skulle bli.
Vilken var din största oro inför hur barnen skulle må när ni skiljde er?
– Hade ingen oro. Var totalt uppfylld av min egen ångest. Man är väldigt egoistisk när man är deprimerad.
Hur löste ni boendet i och med skilsmässan?
– Mannen blev kvar i den vräkiga villan och jag flyttade till ett underbart radhus i närheten.
Hur mår dina barn idag, hur har de reagerat på det som hände?
– De mår bra men är utleda på att flytta mellan oss. Och jag förstår dem. Min yngsta säger att han aldrig någonsin kommer att skilja sig. Jag svarar att man kan göra det, men på ett bättre sätt.
Hur gick dina tankar inför att ansvara själv över ekonomin framöver?
– Jag fick ingen guldklocka av mannen för trogen tjänst i hemmet under alla år, jag fick faktiskt inte en krona. Vi hade nämligen äktenskapsförord. Där borde jag ha varit noggrannare när vi gifte oss. Medan jag uppfostrade våra tre trevliga söner till goda samhällsmedborgare tjänade han sina dollars och när pojkarna var tillräckligt stora fick jag (husan) gå. Men jag klarar mig, och klumpen i magen och i hjärtat är borta. Det är det viktigaste.
FRAMTIDEN
Hur känner du idag inför framtiden?
– Jag blickar framåt med tillförsikt och har förlikat mig vid tanken på att det går att leva ensam resten av livet.
Var eller är du orolig över att aldrig kunna älska igen?
– Nej, men jag märkte att det inte var så lätt att hitta någon att älska.
Om du inte har träffat någon ny – är du mer vaksam och tveksam idag inför att inleda ett nytt förhållande?
– Sån har jag varit hela mitt liv. Är skeptisk mot alla manspersoner och det är ingen skillnad från när jag gick i högstadiet och nu.
Nu när du har allt det här bakom dig – känner du dig stärkt eller fortfarande ledsen över det du varit med om?
– Ledsamheten har äntligen lämnat mig. Men det tog många år!
Vi tar reda på varför våra bloggare skilde sig, hur det gick till och hur de mår idag!
Nästa bloggare ut är – JESSICA
VARFÖR?
Varför skiljde ni er, vad eller vilka var anledningarna?
– Min dåvarande träffade en annan kvinna.
Varför tror du att ni inte lyckades hålla ihop förhållandet?
– Jag vet inte om det går att göra så mycket när den andra redan har kärat ner sig i någon annan. Och innan det – jaa… Vi var unga och omogna, fick snabbt två barn som min dåvarande från början inte ville ha, jag tror inte han trivdes med barnlivet (även om han sedermera älskade sina barn) och han jobbade sig igenom deras barndom.
Om det var du som blev lämnad – hur kändes det när du fick veta?
– Som att trilla ner i ett hål. Det gick så snabbt och var också någon slags bekräftelse på att för mig finns det ingen ”nåd” att få, mig kan man lämna lite hur som helst mitt i småbarnsåren och förvänta sig att jag ska klara allting själv. Och det gjorde jag ju också, men det tog tid att läka såren.
Hur kände du när du förstod att det faktiskt skulle bli så – att ni skulle skiljas?
– Det var en process på tre dagar från att han sa att han ville lämna mig till att han gick ut genom dörren. Den första tiden minns jag inte riktigt klart, men det var såklart kaos inombords, det var sorg och hat, saknad och en enorm frustration vad jag minns. Och en otrolig kärlek till barnen, som jag kände att jag måste skydda så mycket jag bara kunde.
Funderade du någon gång över vad alla andra skulle säga och tycka om att ni gick skilda vägar – hur gick dina tankar i så fall då?
– Nej, inte vad jag minns. Jag var nog för ung, det var många i bekantskapskretsen som inte ens hittat någon partner än. Däremot led jag av att vara ute på ”marknaden” igen. När man är tillsammans med någon är man ju lite onåbar med någon slags madonna-status. Att bli singel ute på krogen igen kändes förnedrande i början.
BARN/EKONOMI
Vad kände du inför att leva ensam med barnen efter skilsmässan innan du visste hur det skulle bli?
– Jag såg det som något slags överlevnadsprojekt och tog mig helhjärtat an uppgiften. Jag visste redan att mitt ex inte skulle kunna/vilja ha barnen varannan vecka (tror inte heller det var lika vanligt i mitten på 90-talet som det är idag) och kände att för att de skulle må så bra som möjligt så måste jag ta största delen. Det gick för det mesta bra, men visst hände det att man blev överlastad. Och känslan av vanmakt när jag fick sitta hemma varje kväll den första sommaren för att barnen sov medan han var ute och levde livet med sin nya tjej… Den är svår att glömma.
Vilken var din största oro inför hur barnen skulle må när ni skilde er?
– Jag var väldigt mån om att de inte skulle må som jag mådde när mina föräldrar skilde sig. Det var iofs inte jättedramatiskt, men min smygande upplevelse var att de slutade bry sig om både varandra och mig när de gick vidare med sina nya liv. Jag har hela tiden varit noga med att finnas där, visa att jag bryr mig om ungarna och bekräfta deras ursprung.
Hur löste ni boendet i och med skilsmässan?
– Mitt ex hade en etta en bit utanför stan, så han slängde ut andrahandsgästen och flyttade dit. Jag bodde kvar i lägenheten i stan, det var mitt hyreskontrakt. När jag träffade min nuvarande sambo så började vi vuxna flytta in och ut ur lägenheten beroende på vem skulle vara med barnen, eftersom jag och Sambo då kunde bo i hans lägenhet när vi inte hade ungarna.
Hur mår dina barn idag, hur har de reagerat på det som hände?
– Jag är lyckligt förvånad över hur otraumatiskt de verkar ha upplevt skilsmässan. Det visar väl att vi gjorde det på ett bra sätt, antar jag.
Hur gick dina tankar inför att ansvara själv över ekonomin framöver?
– Jag har alltid varit van vid att ta hand om mig själv, det är mitt grundtillstånd. Även när jag och mitt ex levde tillsammans var det oftast jag som försörjde oss, så det blev väl snarare en mun mindre att mätta, haha.
FRAMTIDEN
Hur känner du idag inför framtiden?
– I mitt fall så har framtiden redan kommit. Jag har lärt mig en viktig sak: Allt går över. Det kommer alltid nya tider, på gott och ont. Allt är förgängligt, som Buddha sa.
Var du orolig över att aldrig kunna älska igen?
– Nej. Men man har ju blivit mer selektiv, helt klart.
Är du annorlunda i ditt förhållande idag, vad gör du annorlunda?
– Jag har valt väldigt annorlunda den här gången. Jag var noga med att välja en partner som vill finnas hos och med mig. Innan skilsmässan hade jag nog aldrig tänkt på honom som presumtiv partner eftersom han inte ingår i mitt mönster, men efter skilsmässan, när jag var så utsvulten på gemenskap, så var han precis vad jag behövde. Och så har vi roligt ihop också, det är jätteviktigt för mig.
Nu när du har allt det här bakom dig – känner du dig stärkt eller fortfarande ledsen över det du varit med om?
– På vissa plan ärrad, på andra stärkt. Jag misstänker att det någonstans finns en sorg som inte har fått sörjas eftersom det inte fanns plats för den i kaoset. Ibland dyker den upp och jag försöker ta emot den utan rädsla så gott det går. Det känns konstigt när känslor som inte har med nuet att göra pockar på. Man tänker gärna: Varför är jag ledsen när jag har det så bra? Men jag försöker vara snäll mot mig själv och låta mig vara i tillståndet så gott det går och så länge det behövs.
Vi tar reda på varför våra bloggare skilde sig, hur det gick till och hur de mår idag!
Nästa bloggare att lära känna bättre är – MALIN
VARFÖR?
Varför skilde ni er, vad eller vilka var anledningarna?
– Vi gifte oss för att det kändes mest rätt i situationen som var just då. Men äktenskap skall byggas på något helt annat än samhällets förväntningar.
Varför tror du att ni inte lyckades hålla ihop förhållandet?
– Vi hade inte ”vårt liv” innan föräldrarollen att falla tillbaka på när småbarnsåren sög mycket lust och tid från oss.
Om det var du som tog beslutet att det var bäst att gå skilda vägar – hur tog du upp det?
– Vi pratade mycket på mitt initiativ under flera år innan det definitiva beslutet togs. Men tillslut satte vi en deadline på hur länge vi skulle kämpa. Under tiden kämpade vi men när deadlinen närmade sig så insåg vi att vi fortfarande stod kvar där vi gjorde innan vi började kämpa för att slippa skilsmässa.
Hur kände du när du förstod att det faktiskt skulle bli så – att ni skulle skiljas?
– Fruktansvärt ensam och rädd.
Funderade du någon gång över vad alla andra skulle säga och tycka om att ni gick skilda vägar – hur gick dina tankar i så fall då?
– Tänk att man kan låta andras eventuella tankar och åsikter påverka så ofantligt mycket som det påverkade mig. Men jag ville så gärna att alla som under våra första år sagt till oss att vi fick vara glada om det fungerade ett tag och om vi skulle kunna vara överens sedan när det tagit slut, skulle ha fel. Det var förutskrivet i omgivningens bedömning av oss. Vi blev gravida på typ 3:e dejten så det var klart att vi hade en uppförsbacke men den kom inte på oss förrän efter ett par år. Men jag ville så gärna att de skulle ha fel. Alla de andra skulle ha fel! Vi skulle klara det här och fira 50-årig bröllopsdag så småningom. Det hade kunnat bli så, men då hade vi inte varit lyckliga. Lycka och mammarollen fick mig att våga tro på att jag gjorde rätt även om det gjorde ont.
BARN/EKONOMI
Vad kände du inför att leva ensam med barnen efter skilsmässan innan du visste hur det skulle bli?
– Jag var livrädd och som en stor plockepinn-hög inombords. Allt var påfrestande och skrämmande. Men barnen visade mig att jag kunde. De kunde le, de kunde gråta, de kunde prata, vi kunde leka och vi var mätta efter att vi varit hungriga. Vi kunde klara oss fast vi bara var 3.
Vilken var din största oro inför hur barnen skulle må när ni skilde er?
– Det fanns och finns många saker att oroa sig för. Men min strävan är att de skall känna att jag gjorde och gör mitt bästa. Så när jag inte litar på att jag gör mitt bästa blir jag orolig och rannsakar mig själv med hjälp av andra. För jag vill kunna stå rak i ryggen om barnen kommer till mig som vuxna och ifrågasätter mig eller deras barndom, jag vill veta att jag gjort det bästa jag kunde!
Hur löste ni boendet i och med skilsmässan?
– De 3 första månaderna innan jag hade fått min lägenhet valde vi att barnen skulle få behålla sin trygga värld hemma i vårt gemensamma hem. Så vi pendlade varannan vecka mellan barnen i vår lägenhet. Sen när min lägenhet var möblerad och barnen kunde få ett till hem, då började vi med varannan-veckasboende för barnen.
Hur mår dina barn idag, hur har de reagerat på det som hände?
– Mina barn har reagerat väldigt olika på skilsmässan. L hon bara hänger med. S har mycket mer tankar och funderingar och frågor. Men han vågar fråga och vågar prata så de gånger han tycker att livet är orättvist mot honom, då får han känna det samtidigt som mamman ligger bredvid och klappar honom på ryggen.
Hur gick dina tankar inför att ansvara själv över ekonomin framöver?
– Stolthet. Hemskt jobbigt att behöva erkänna att stolthet tyvärr är den första tanken som slår mig. Men jag vill bevisa att jag kan klara mig själv. Att jag kan göra allt som alla andra gör. Fast de har andra livssituationer. Stoltheten styr ibland över förnuftet men då kan jag i alla fall bara bli arg på mig själv och inte på någon annans ekonomiska beslut.
FRAMTIDEN
Hur känner du idag inför framtiden?
– Framtiden känns oerhört spännande. Jag har så många möjligheter. Och sådant driv att nå mina mål och uppfylla mina drömmar.
Var du orolig över att aldrig kunna älska igen?
– Jag var väldigt mycket mer orolig över att aldrig bli älskad igen. Men för ett par veckor sedan fick jag höra väldigt kloka ord av en vän med samma erfarenhet som mig själv. ”Män kan komma och gå, men inte mina barn, du kan bara lita till 100 % på att de alltid kommer finnas för dig”. Det gör att jag vågar släppa in Kärleken och tro på den men alltid med fokus på att mina barn alltid förtjänar det bästa. Så Kärleken är bara aktuell om den ger mig och mina barn det bästa! Har man en gång skilt sig och tagit det tuffa beslutet att lämna barnens andra förälder har man intagit den ståndpunkten och lär förmodligen alltid behålla den.
Är du annorlunda i ditt förhållande idag, vad gör du annorlunda?
– Jag är oerhört annorlunda. Men det bör ju vara en självklarhet att man lär sig mer om sig själv och om relationer människor emellan så det vore för mig konstigt om jag inte skulle ändrat på mig. Jag prioriterar annorlunda nu. Vågar göra nya saker och prova på att göra gamla saker på ett nytt sätt. Jag har blivit modigare och mer avslappnad till livet.
Nu när du har allt det här bakom dig – känner du dig stärkt eller fortfarande ledsen över det du varit med om?
– Jag kommer alltid vara ledsen å mina barns vägnar att inte vår kärnfamilj kunde hålla ihop på ett lyckligt vis hela deras liv. Men jag är inte ledsen över att jag valde att skilja mig. Jag vet att jag har gjort ett val som i längden gör mig och barnen starka, som individer och ihop. Och nu har de dessutom fått ytterligare en vuxen person att luta sig mot när det stormar inombords eller runt om kring i och med Kärleken. Det är något jag saknade när jag var liten, jag som växte upp i en kärnfamilj.
Under några veckor framöver kommer du kunna lära känna din favoritbloggare lite bättre! Vi tar reda på varför våra bloggare skiljde sig, hur det gick till och hur de mår idag!
Först ut är – SIGNATUR A
VARFÖR?
Varför skiljde ni er, vad eller vilka var anledningarna?
– Jag var ledsen, fick inte vara den jag är. Var inte omtyckt för den jag är. Dög inte till.
Varför tror du att ni inte lyckades hålla ihop förhållandet?
– Det hade varit fel så länge – det gick inte att reparera. Vi ägnade oss mest åt att leva upp till hur vi ville att det skulle vara. Vi kände inte efter hur det egentligen var.
Om det var du som tog beslutet att det var bäst att gå skilda vägar – hur tog du upp det?
– Jag tog inte upp det. Min otrohet avslöjades, och sedan blev det ett vansinnigt rabalder.
Hur kände du när du förstod att det faktiskt skulle bli så – att ni skulle skiljas?
– Fullständigt chockad och överraskad över att jag faktiskt vågade säga nej tack, när min dåvarande fru sa att hon vill försöka få ihop det igen.
Funderade du någon gång över vad alla andra skulle säga och tycka om att ni gick skilda vägar – hur gick dina tankar i så fall då?
– Jag förstod och märkte ganska tidigt att det var flera som skulle vända mig ryggen, att jag utmanade hela ”Familjen Bra”-kulturen som vi och vårt umgänge levde. Jag förstod att det inte skulle bli lätt – och OJ så rätt jag hade!
BARN/EKONOMI
Vad kände du inför att leva ensam med barnen efter skilsmässan innan du visste hur det skulle bli?
– Jag visste att det på lång sikt var bäst att skilja mig – att visa mina barn att ibland måste man följa sitt hjärta.
Vilken var din största oro inför hur barnen skulle må när ni skiljde er?
– Jag har tre barn och den yngste sonen har asperger – naturligtvis var jag orolig för hur han skulle ta det. Helt i onödan visade det sig. Han är den som har tagit det bäst av alla. Men eftersom jag valde att från första stund vara helt sann mot barnen så var det inledningsvis en tid då de hatade mig för det jag gjort, men inte för vem jag var.
Hur löste ni boendet i och med skilsmässan?
– Jag flyttade ut omedelbart, till en kompis lägenhet som var ledig i två veckor när hon och hennes familj var på semester. Sedan skaffade jag en lägenhet i andra hand där jag kunde ta emot barnen. Men i övrigt bodde jag i princip direkt hos den nya Kärleken – och det var underbart direkt från början, och det håller i sig.
Hur mår dina barn idag, hur har de reagerat på det som hände?
– Idag har jag en bra relation med alla tre barnen (20, 19 och 17). Vi har pratat mycket och jag har hela tiden visat dem tydligt att deras känslor ALLTID är OK. Jag har aldrig gått i försvar när de kritiserat mig, jag har bara försökt förklara, utan att försöka övertyga dem om att det inte är som de känner. Barnen har alla reagerat på att jag var otrogen. De tycker det är dåligt gjort, men jag tror att de i olika takt har börjat förstå att det kanske inte är så himla enkelt. När jag ser på barnen idag så tror jag att de mår bra mitt i sina egna liv. Mycket bättre än vad de hade gjort om de hade levt kvar inom ramen för mitt tidigare, destruktiva äktenskap. Det är min fasta övertygelse!
Hur gick dina tankar inför att ansvara själv över ekonomin framöver?
– Ekonomi har för mig varit en sådan bisak under hela min resa. Jag har alltid vetat att jag skulle klara mig ekonomiskt och varit redo på att dra ner min personliga budget. Efter det att skilsmässan blev ett faktum så började min f.d. fru ganska omgående ett medvetet eller omedvetet arbete med att krossa mig såväl socialt som ekonomiskt. Detta gjorde att jag ganska tidigt i bodelningsprocessen anlitade juridisk hjälp. Det är det bästa jag gjorde i den här processen – jag tog hjälp. Det har varit helt ovärderligt! HELT ovärderligt!
FRAMTIDEN
Hur känner du idag inför framtiden?
– Jag har inte, sedan jag minns, mått så bra som jag gör nu. Jag har fått ana hur en ömsesidig kärlek kan vara och jag upptäcker den mer och mer för varje dag tillsammans med min nya partner. Jag häpnar över hur bra det tydligen kan vara. Det är makalöst att i min ålder få uppleva detta.
Var du orolig över att aldrig kunna älska igen?
– Nej, det var kärlek som till sist hjälpte mig att våga ta det enorma steget.
Är du annorlunda i ditt förhållande idag, vad gör du annorlunda?
– Jag fokuserar på det som är bra, jag tänker mig för innan jag agerar, jag försöka känna efter vad som är den riktiga jag. Och vi pratar otroligt mycket om allt. Med tanke på min historia så har jag bett min nya Kärlek att alltid vara sann, att aldrig ljuga. Jag kommer kunna ta skit och eventuella snedsteg. Men jag vill inte gå in i ett förhållande där lögner tar plats. Aldrig mer!
Nu när du har allt det här bakom dig – känner du dig stärkt eller fortfarande ledsen över det du varit med om?
– Jag är otroligt tacksam över att jag vågat, jag är ledsen över att jag förmodligen aldrig igen kommer kunna ha ett vettigt samtal med min f.d. fru, men om det är det som är priset för att få bli hel, autentisk och sann – ja, då är det så fett värt det!
Enligt Domstolsverket så är det oktober månad som toppar skilsmässostatistiken för landet i stort. Men just idag är den dag då flest par ansöker om skilsmässa i Sverige. Sorgligt såklart, men det kan också bli bättre av att gå skilda vägar. Ingen, varken barn eller vuxna mår bra av att leva under jobbiga, otrygga eller destruktiva förhållanden. Vi har bara ett liv och vad kan vara viktigare än att ta hand om oss och våra barn under det livet?
Alla fina bloggare här på skilda.nu och många andra är levande exempel på att det går att ta sig vidare, att det kan bli bättre och att man inte ska sluta stå upp för sig själv och det man tror på.
Vi har funnits i snart fem månader och ni är redan otroligt många som har besökt oss, fler än vi vågade hoppas på. Det är vi glada för och vi kommer därför göra vårt allra bästa för att dela med oss under 2014 också. Snart kommer vi också kunna lära känna våra bloggare ännu lite bättre och få veta mer om varför just de är skilda, håll utkik på sidan framöver.
Med ett nytt år kommer nya möjligheter – det här kan bli ditt bästa år!
Maila gärna till kristina@skilda.nu om ni har några frågor eller funderingar kring sidan. Har du en berättelse att dela med oss andra, skicka in den till mig så publicerar vi den här.
Vi ser fram emot att följas under 2014!
Kristina
Ägare och ansvarig utgivare
Vi önskar er ett fint slut och ett GOTT NYTT ÅR!