En av våra läsare delar med sig…
Man sätter gärna sina egna behov sist i en skilsmässa och i den kommande försöka-få-ihop-allt-perioden som följer med den. Eller inte gärna kanske, men man gör det. Är man den som själv också har orsakat ett krossat förhållande och ledsna barn så tar man gärna allt ansvar, dömer sig själv alldeles för hårt, gör allt för sina barn och ställer upp så gott man kan på exmakens krav (och hans nya kärleks krav då hon helt utan förvarning kom inklampandes i vårt liv)…