Vi tar reda på varför våra bloggare skilde sig, hur det gick till och hur de mår idag!
Dags att lära känna vår nya bloggare – KÄRLEKSKRANK
VARFÖR?
Varför skilde ni er, vad eller vilka var anledningarna?
– Det går inte att bo med en notoriskt otrogen person.
Varför tror du att ni inte lyckades hålla ihop förhållandet?
– När de första sprickorna kom sökte vi inte hjälp och senare fanns det inget intresse från hans sida. Jag var som en patetisk hemmafru från 50-talet där han drog in pengarna och jag gjorde allt hemma. Vi hade till slut inget gemensamt.
Om det var du som blev lämnad – hur kändes det när du fick veta?
– Jag trodde jag skulle dö. Fast jag var trött på honom fattade jag inte hur jag skulle kunna leva utan honom. Jag var 21 när vi träffades och 39 när vi skildes, han var en så stor del av mitt liv att jag inte kunde förstå vem jag skulle vara utan honom.
Trots att det var hans initiativ så var det jag som till slut packade min väska och gick. Jag begav mig till en okänd adress för en tid. Jag minns hur det kändes att stänga dörren och tänka: Nu är det din tur att ta hand om allt.
Hur kände du när du förstod att det faktisk skulle bli så – att ni skulle skiljas?
– Jag befann mig i ett extremt tillstånd av toppar och dalar, vilket är vanligt i en krissituation. Jag pendlade mellan hybris: Hallå mitt nya liv, här kommer jag! Till bottenlös avgrund: Jag kommer aldrig mer att bli glad igen. Min vrede var fruktansvärd. Jag har ett hetsigt temperament och kan bli arg fort och lätt, men det här var något helt annat. En urkraft, som kanske har som syfte att ge en den styrka som behövs.
Funderade du någon gång över vad alla andra skulle säga och tycka om att ni gick skilda vägar – hur gick dina tankar i så fall då?
– Egentligen inte. Tvärtom kändes det befriande att lämna det malliga villaområdet med trista parmiddagar och skryt som överträffade Facebook.
BARN/EKONOMI
Vad kände du inför att leva ensam med barnen efter skilsmässan innan du visste hur det skulle bli?
– Eftersom jag varit ensam med barnen så gott som alltid (eftersom mannen ständigt varit bortrest) så visste jag exakt hur det skulle bli.
Vilken var din största oro inför hur barnen skulle må när ni skiljde er?
– Hade ingen oro. Var totalt uppfylld av min egen ångest. Man är väldigt egoistisk när man är deprimerad.
Hur löste ni boendet i och med skilsmässan?
– Mannen blev kvar i den vräkiga villan och jag flyttade till ett underbart radhus i närheten.
Hur mår dina barn idag, hur har de reagerat på det som hände?
– De mår bra men är utleda på att flytta mellan oss. Och jag förstår dem. Min yngsta säger att han aldrig någonsin kommer att skilja sig. Jag svarar att man kan göra det, men på ett bättre sätt.
Hur gick dina tankar inför att ansvara själv över ekonomin framöver?
– Jag fick ingen guldklocka av mannen för trogen tjänst i hemmet under alla år, jag fick faktiskt inte en krona. Vi hade nämligen äktenskapsförord. Där borde jag ha varit noggrannare när vi gifte oss. Medan jag uppfostrade våra tre trevliga söner till goda samhällsmedborgare tjänade han sina dollars och när pojkarna var tillräckligt stora fick jag (husan) gå. Men jag klarar mig, och klumpen i magen och i hjärtat är borta. Det är det viktigaste.
FRAMTIDEN
Hur känner du idag inför framtiden?
– Jag blickar framåt med tillförsikt och har förlikat mig vid tanken på att det går att leva ensam resten av livet.
Var eller är du orolig över att aldrig kunna älska igen?
– Nej, men jag märkte att det inte var så lätt att hitta någon att älska.
Om du inte har träffat någon ny – är du mer vaksam och tveksam idag inför att inleda ett nytt förhållande?
– Sån har jag varit hela mitt liv. Är skeptisk mot alla manspersoner och det är ingen skillnad från när jag gick i högstadiet och nu.
Nu när du har allt det här bakom dig – känner du dig stärkt eller fortfarande ledsen över det du varit med om?
– Ledsamheten har äntligen lämnat mig. Men det tog många år!
Lämna ett svar