Vi tar reda på varför våra bloggare skilde sig, hur det gick till och hur de mår idag!
Nästa bloggare ut är – JESSICA
VARFÖR?
Varför skiljde ni er, vad eller vilka var anledningarna?
– Min dåvarande träffade en annan kvinna.
Varför tror du att ni inte lyckades hålla ihop förhållandet?
– Jag vet inte om det går att göra så mycket när den andra redan har kärat ner sig i någon annan. Och innan det – jaa… Vi var unga och omogna, fick snabbt två barn som min dåvarande från början inte ville ha, jag tror inte han trivdes med barnlivet (även om han sedermera älskade sina barn) och han jobbade sig igenom deras barndom.
Om det var du som blev lämnad – hur kändes det när du fick veta?
– Som att trilla ner i ett hål. Det gick så snabbt och var också någon slags bekräftelse på att för mig finns det ingen ”nåd” att få, mig kan man lämna lite hur som helst mitt i småbarnsåren och förvänta sig att jag ska klara allting själv. Och det gjorde jag ju också, men det tog tid att läka såren.
Hur kände du när du förstod att det faktiskt skulle bli så – att ni skulle skiljas?
– Det var en process på tre dagar från att han sa att han ville lämna mig till att han gick ut genom dörren. Den första tiden minns jag inte riktigt klart, men det var såklart kaos inombords, det var sorg och hat, saknad och en enorm frustration vad jag minns. Och en otrolig kärlek till barnen, som jag kände att jag måste skydda så mycket jag bara kunde.
Funderade du någon gång över vad alla andra skulle säga och tycka om att ni gick skilda vägar – hur gick dina tankar i så fall då?
– Nej, inte vad jag minns. Jag var nog för ung, det var många i bekantskapskretsen som inte ens hittat någon partner än. Däremot led jag av att vara ute på ”marknaden” igen. När man är tillsammans med någon är man ju lite onåbar med någon slags madonna-status. Att bli singel ute på krogen igen kändes förnedrande i början.
BARN/EKONOMI
Vad kände du inför att leva ensam med barnen efter skilsmässan innan du visste hur det skulle bli?
– Jag såg det som något slags överlevnadsprojekt och tog mig helhjärtat an uppgiften. Jag visste redan att mitt ex inte skulle kunna/vilja ha barnen varannan vecka (tror inte heller det var lika vanligt i mitten på 90-talet som det är idag) och kände att för att de skulle må så bra som möjligt så måste jag ta största delen. Det gick för det mesta bra, men visst hände det att man blev överlastad. Och känslan av vanmakt när jag fick sitta hemma varje kväll den första sommaren för att barnen sov medan han var ute och levde livet med sin nya tjej… Den är svår att glömma.
Vilken var din största oro inför hur barnen skulle må när ni skilde er?
– Jag var väldigt mån om att de inte skulle må som jag mådde när mina föräldrar skilde sig. Det var iofs inte jättedramatiskt, men min smygande upplevelse var att de slutade bry sig om både varandra och mig när de gick vidare med sina nya liv. Jag har hela tiden varit noga med att finnas där, visa att jag bryr mig om ungarna och bekräfta deras ursprung.
Hur löste ni boendet i och med skilsmässan?
– Mitt ex hade en etta en bit utanför stan, så han slängde ut andrahandsgästen och flyttade dit. Jag bodde kvar i lägenheten i stan, det var mitt hyreskontrakt. När jag träffade min nuvarande sambo så började vi vuxna flytta in och ut ur lägenheten beroende på vem skulle vara med barnen, eftersom jag och Sambo då kunde bo i hans lägenhet när vi inte hade ungarna.
Hur mår dina barn idag, hur har de reagerat på det som hände?
– Jag är lyckligt förvånad över hur otraumatiskt de verkar ha upplevt skilsmässan. Det visar väl att vi gjorde det på ett bra sätt, antar jag.
Hur gick dina tankar inför att ansvara själv över ekonomin framöver?
– Jag har alltid varit van vid att ta hand om mig själv, det är mitt grundtillstånd. Även när jag och mitt ex levde tillsammans var det oftast jag som försörjde oss, så det blev väl snarare en mun mindre att mätta, haha.
FRAMTIDEN
Hur känner du idag inför framtiden?
– I mitt fall så har framtiden redan kommit. Jag har lärt mig en viktig sak: Allt går över. Det kommer alltid nya tider, på gott och ont. Allt är förgängligt, som Buddha sa.
Var du orolig över att aldrig kunna älska igen?
– Nej. Men man har ju blivit mer selektiv, helt klart.
Är du annorlunda i ditt förhållande idag, vad gör du annorlunda?
– Jag har valt väldigt annorlunda den här gången. Jag var noga med att välja en partner som vill finnas hos och med mig. Innan skilsmässan hade jag nog aldrig tänkt på honom som presumtiv partner eftersom han inte ingår i mitt mönster, men efter skilsmässan, när jag var så utsvulten på gemenskap, så var han precis vad jag behövde. Och så har vi roligt ihop också, det är jätteviktigt för mig.
Nu när du har allt det här bakom dig – känner du dig stärkt eller fortfarande ledsen över det du varit med om?
– På vissa plan ärrad, på andra stärkt. Jag misstänker att det någonstans finns en sorg som inte har fått sörjas eftersom det inte fanns plats för den i kaoset. Ibland dyker den upp och jag försöker ta emot den utan rädsla så gott det går. Det känns konstigt när känslor som inte har med nuet att göra pockar på. Man tänker gärna: Varför är jag ledsen när jag har det så bra? Men jag försöker vara snäll mot mig själv och låta mig vara i tillståndet så gott det går och så länge det behövs.
Lämna ett svar