En av våra läsare delar med sig…
Precis en vecka innan julafton för sex år sedan bestämde jag mig för att göra den julen till den bästa julen i mitt liv. Jag bestämde mig – och jag lyckades!
Under flera månader hade jag sörjt att mitt livs dröm hade gått i kras. Jag och min lilla familj, vi som skulle vara så glada och lyckliga, slogs i spillror och jag och barnen blev lämnade ensamma. I flera år hade jag hoppats och försökt, gjort allt för att vi skulle hitta tillbaka till varandra jag och min dåvarande man. Men en dag tog allt slut inom mig och jag kunde inte ge en endaste bit till av mig själv. Där och då tog vårt familjeliv slut, min man lämnade oss och vi har levt ensamma sedan dess.
En av våra läsare delar med sig…
Precis en vecka innan julafton för sex år sedan bestämde jag mig för att göra den julen till den bästa julen i mitt liv. Jag bestämde mig – och jag lyckades!
Under flera månader hade jag sörjt att mitt livs dröm hade gått i kras. Jag och min lilla familj, vi som skulle vara så glada och lyckliga, slogs i spillror och jag och barnen blev lämnade ensamma. I flera år hade jag hoppats och försökt, gjort allt för att vi skulle hitta tillbaka till varandra jag och min dåvarande man. Men en dag tog allt slut inom mig och jag kunde inte ge en endaste bit till av mig själv. Där och då tog vårt familjeliv slut, min man lämnade oss och vi har levt ensamma sedan dess.
Jag hade inte ens hängt upp julstjärnor. En adventsstake på bordet hade jag ställt fram, jag hade köpt adventskalendrar till mina barn, men inte mer än så. Jag satt på tåget till jobbet på morgonen och mindes tillbaka när jag var liten. Jag minns julen mer som något ansträngt och jobbigt, alla skulle vara glada men det var bara stressigt och jobbigt. Fy så hemskt… Jag tittade ut genom fönstret en stund och funderade, tog sedan upp telefonen och ringde och sjukanmälde mig, klev av på närmaste station och tog första tåget tillbaka mot stan. I flera timmar gick jag runt för mig själv och handlade julmat, julgodis, pynt, nya julkulor, glitter, julklappar (allt mina barn önskade sig, när jag var liten fick jag aldrig det jag önskade mig) och även små fina saker till mig själv. Jag tömde mitt konto och har aldrig känt mig så lättad någonsin förut.
Barnen skulle vara hos farmor i tre dagar och jag gick fullkomligt lös hemma under tiden. Jag städade vår fina stora lägenhet så att den glänste från golv till tak, tvättade fönster, skurade golv och rensade och slängde allt som kom i min väg. Jag köpte den finaste gran jag sett, klädde den i vinröda glittriga kulor, jag bakade julgodis som jag ställde ut i vartenda hörn i lägenheten, jag bakade pepparkakshus och förberedde julmaten. Jag slog in alla fina julklappar och la in under granen, hängde upp julstjärnor, och bytte gardiner. Det var en underbar känsla att få byta bort alla negativa tankar och fylla huvudet med julmusik och härliga dofter och att bara vara i nuet.
Till slut ställde jag mig mitt på golvet i vardagsrummet och tittade mig omkring. Aldrig hade lägenheten varit så varm, ombonad och tindrande förut. Om en kvart skulle barnen komma hem och jag kunde knappt vänta. Jag rusade ner i trapphuset och tog mig ut genom dörren och förbi snödrivorna på trottoaren. Där kom de pulsandes genom snön – mina söta små fina barn. De vinkade glatt och höll hårt i farmor för att inte halka. Jag kramade om dem och tackade farmor för hjälpen. De pratade glatt på vägen upp till lägenheten och berättade om att de fått äta så mycket kola de ville hos farmor och att de hade sovit i en koja. Men när de öppnade dörren till lägenheten blev de helt tysta. De stod helt stilla och bara tittade och gjorde små åhh och ohh emellanåt. Jag vet inte vem som kände mest lycka – de eller jag?
Efter en underbar kväll hade de små gått och lagt sig, mätta och alldeles lyckliga hade de krupit ner i sina sängar. Själv satt jag uppkrupen i soffan med en kopp varm choklad, jag åt knäck och kände en sådan otrolig lycka. Att jag var själv gjorde mig inte längre något, jag fick göra som jag själv önskade, ingen var sur eller arg och den enda som kunde påverka hur jag mådde var jag själv. Jag tittade ut genom fönstret på snön som singlade ner. Allt var stilla och tyst – det blev min finaste jul någonsin!
Lämna ett svar