En fin berättelse från en av våra läsare!
Hon klev in över tröskeln men dröjde sig kvar innanför dörren. Hon tittade in i den tomma lägenheten. Genast slogs hon av att lägenheten såg mycket större ut nu. Det vackra ekgolvet var slipat och lackat i en mjuk ljus ton och de slitna väggarna var nu ommålade i en varm vit färg. Solen sken in genom de rena fönsterna och gjorde att rummet hon stod i kändes varmt och ombonat trots att det just nu var ekande tomt.
En del av henne ville krypa ihop i ett hörn och gråta ut all förtvivlan och uppgivenhet medan den andra delen ville börja komma till ro, packa upp och få fint. Hon drog sakta med tårna över golvet, hennes golv, hennes egna golv. De senaste tio åren hade hon delat golv med en annan. En annan som hon tills för bara några veckor sedan trodde var hennes för eviga kärlek. Plötsligt en dag meddelade han henne att så var fallet inte alls. Han var kär i en annan, i hennes bästa vän…
En fin berättelse från en av våra läsare!
Hon klev in över tröskeln men dröjde sig kvar innanför dörren. Hon tittade in i den tomma lägenheten. Genast slogs hon av att lägenheten såg mycket större ut nu. Det vackra ekgolvet var slipat och lackat i en mjuk ljus ton och de slitna väggarna var nu ommålade i en varm vit färg. Solen sken in genom de rena fönsterna och gjorde att rummet hon stod i kändes varmt och ombonat trots att det just nu var ekande tomt.
En del av henne ville krypa ihop i ett hörn och gråta ut all förtvivlan och uppgivenhet medan den andra delen ville börja komma till ro, packa upp och få fint. Hon drog sakta med tårna över golvet, hennes golv, hennes egna golv. De senaste tio åren hade hon delat golv med en annan. En annan som hon tills för bara några veckor sedan trodde var hennes för eviga kärlek. Plötsligt en dag meddelade han henne att så var fallet inte alls. Han var kär i en annan, i hennes bästa vän.
Tiden efter det samtalet flöt mest ihop men för en vecka sedan fick hon genom en annons i tidningen syn på att en äldre dam ville hyra ut övervåningen i hennes herrgårds ena flygel. Långt ut på landet, bort från alla gamla kärlekar och vänner. Hon hade kommit ut sent en kväll för att titta på lägenheten men den kändes inte alls lika mysig då. Den gamla damen hade känts så trevlig och inbjudande att hon ändå valde att tacka ja till lägenheten. Såhär i efterhand ångrar hon sig inte alls. Den lilla rara kvinnan hade ringt och talat om att hon passat på att göra ett nytt kök i samband med att golven slipades, den öppna spisen var nu fungerande och badrummet nytt och fint.
Hon sneglade på flyttlådorna som stod staplade längs med en vägg. Han var kanske inte så mycket att ha ändå, tänkte hon för sig själv när hon kikade ner i den första översta lådan. Undrar just hur länge han hade varit kär i hennes vän? Tänk om han alltid hade varit det? Ja, varför inte, hon själv hade ju älskat henne mer än sig själv. Sedan fnös hon till, hennes vän var väldigt morgontrött, hon sov länge på morgonen och gick och la sig tidigt på kvällen. Hon var inte ett dugg allmänbildad och hon avskydde sport. Hon gillade inte mat speciellt mycket och tyckte att sitta still och njuta av en kopp kaffe var slöseri med tid. Han däremot var helst uppe i gryningen och fixade. Han lagade mat största delen av sin vakna lediga tid och älskade att slänga sig med de senaste gastronomiska uttrycken. Han kunde lite om precis allt och kunde vara uppe hela nätterna och göra ingenting. Vad i hela friden ska han med henne till? Att hon var den charmigaste, gulligaste och roligaste tjejen hon någonsin träffat kan ju han också ha upptäckt förstås.
De närmaste dagarna funderade hon mest över hur hon skulle kunna överleva utan honom, men blev för varje dag som gick ganska säker på att det skulle gå bra. Under tiden växte långsamt ett riktigt mysigt hem fram, ett nytt hem.
Hon satte sig vid det slitna gamla matbordet och tittade ut genom fönstret. Hon drog den vackra spetsgardinen åt sidan. Där ute var den lilla damen i full gång med att kratta upp löven på gräsmattan. Hösten kom verkligen med stormsteg och det kändes mysigt att kunna sitta inne i värmen. Den öppna spisen sprakade hemtrevligt och hon tog god tid på sig att äta upp sin frukost och dricka sitt kaffe. Hon hade börjat njuta av att vara själv, att få göra allt i sin egen takt, äta den frukost hon egentligen tyckte bäst om och att ha alldeles tyst omkring sig en stund på morgonen.
Visst saknade hon någon annan att dela sina tankar och funderingar med men än så länge njöt hon av att bara umgås med sig själv. Hon tog på sig sina skor och snurrade på sig en halsduk, hon slängde kappan över axlarna och stannade upp. Hon blickade rakt in i den lilla spegeln som stod lutad mot väggen på den vita byrån i hallen. En vacker, rödhårig kvinna med alldeles mjölkvit hy, med rosiga kinder och klarblåa ögon tittade tillbaka på henne. Hon log sakta. Hon har det bra, hon klarar sig själv och hon blir allt starkare. Det blir bra såhär, tänkte hon innan hon virvlade ut genom dörren och slängde igen den efter sig.
Lämna ett svar