Några månader innan vi gjorde slut verkade allt bra. Det var inte perfekt, men ändå… vi var tillsammans.
Det trodde jag i alla fall.
Jag kände att mina känslor för henne inte byggdes på en hälsosam grund.
Kärleken jag kände för henne började kännas mer och mer som ett smärtsamt beroende än faktisk kärlek.
Jag kommer ihåg att jag pratade med en kompis några månader innan uppbrottet skedde.
Jag kommer ihåg att jag sa något till honom som låter så fruktansvärt sjukt för mig idag, men det definierade perfekt mitt psykologiska tillstånd som jag beskrivit ovan
Han anförtrodde sig till mig om sin oro över hans förhållande med sin flickvän, och att de hade vuxit ifrån varandra.
Han var orolig över att de skulle göra slut.
Jag kommer ihåg det som om det hände igår. Jag sa att jag var ledsen för hans skull, och lade till denna lilla mening:
“Om min flickvän någonsin skulle lämna mig så skulle mitt liv vara slut”.
Några månader efter det var jag dumpad på riktigt.
Och ett tag kändes det precis som att mitt liv hade tagit slut.
Det var en självuppfyllande profetia.
Den lilla meningen, som jag lade till så lättvindigt då, som om jag var säker från hjärtesorg, avslöjade mycket om mig just då.
Det var ett arrogant uttalande från någon som kände att han var fördömd. Någon som hellre skulle ta ”den lätta vägen ut” än att hantera sina tillkortakommanden.
Vad sa det om mig, och kan det vara ditt problem också?
Det bottenlösa hålet
Hon har inget självförtroende, hon kräver beröm konstant. Hon lever på hur hon ser ut i andras ögon. Hon vågar inte vara sig själv.
— Anais Nin
Under hela förhållandet trodde jag starkt på några nyckelfaktorer som jag nu vet definierade hur jag reagerade mot henne.
Dessa faktorer formade hela vårt förhållande.
Jag kände att HON var det bästa som hänt mig. Att hon var den vackraste flickvännen jag någonsin haft – och här kommer det – att jag inte förtjänade henne alls.
Att vara med henne kändes som att Amor hade gjort ett fruktansvärt misstag.
Jag kommer tydligt ihåg att detta var min huvudsakliga och starkaste tro – att hon var för bra för mig.
En sådan tro är väldigt kraftfull, och det kommer ta ut sin rätt till slut… och det gjorde det.
“Du älskar inte dig själva lika mycket, eller hur?” sa någon till mig efter att det hade hänt.
Och det var helt rätt, det underliggande problemet var brist på självkärlek och självförtroende.
Vad som händer då är att du definierar DIG SJÄLV genom det här förhållandet. Du upplever självkänsla endast genom din partner.
Och detta kommer leda till alla möjliga giftiga förhållandesymptom:
Du kommer vara avundsjuk
Du kommer vara kontrollerande och krävande
Du kommer att tänka att du är den enda som bryr sig om ert förhållande
Du kommer suga livet ur förhållanden genom att få det att handla om dig
Och allt detta är helt logiskt, om du tänker på att du måste mata detta hungriga och krävande behov:
Att få självkänsla från din partner.
När detta giftiga och själviska behov inte möts kommer du må dåligt, och manipulera din partner till att känna detsamma.
Det är ett bottenlöst hål.
Det kommer bli ett destruktivt mönster som till sist kommer kosta dig förhållandet.
Gör du samma misstag?
Varför berättar jag det här för dig?
Om ditt förhållande precis har tagit slut finns det stor chans att du har gått igenom ett liknande monster.
Jag säger inte att det var du som förstörde förhållandet med ett giftigt beteende, det är inte alla som tar till sådant beteende när det här behovet inte möts.
Många av oss drar oss undan, blir deprimerade, tappar kontakten och kanske faller in i ett passivt-aggressivt mönster.
Men det som de flesta av oss har gemensamt är bristen på självkänsla, en stark frånkoppling från vårt riktiga JAG.
De goda nyheterna är att när du vet vad sjukdomen är, då kan du börja leta efter ett botemedel. Det är lätt att bli förtvivlad när du kopplar samman allt, och när du känner det som om du tävlar mot en ond cirkel av misslyckade förhållanden.
När du går igenom ett uppbrott, och du tror att du håller på att falla in ovan beskrivna kategori, då finns det tre saker du måste göra:
- Ta bort din ”givare av självkänsla” (alltså ingen kontakt)
- Hitta ditt sanna jag
- Arbeta på din självkänsla (självförtroende och ytterligare en ”hemlig del”)
Sammanfattning
Lita inte på någon annan för att få din lycka och självkänsla. Det är endast du som har ansvaret för det. Om du inte kan älska och respektera dig själv – då kommer ingen annan kunna få det att hända. Acceptera den du är – helt och hållet; det bra och det dåliga – och gör de förändringar som DU tycker passar – inte för att du tror att någon annan vill att du ska vara annorlunda.
– Stacey Charter
Meningen jag sa till min kompis för så många år sedan förutspådde mitt framtida lidande.
Det sammanfattade så väl vad som var mitt problem, och hur det genomsyrade och korrumperade mitt förhållande.
Självkänsla – Detta var såklart endast EN av anledningarna till att det tog slut. Den andra huvudsakliga anledningen var att vi två inte passade ihop, och en massa andra mindre saker.
Allt detta har jag lärt mig om i min rehabilitering, och den genomgången av förhållandet som jag gjort.
Om du kommer på dig själv med att kämpa med liknande saker som jag gjorde då, då uppmanar jag dig att jobba med dig själv.
Jobba med dig själv ordentligt och bryt den där cirkeln av misslyckade förhållanden som du förmodligen kommer gå igenom hela ditt liv.
En avgörande egenhet när det gäller att leta efter självkänsla utanför dig själv, det är att det inte egentligen försvinner av sig självt. Det fortsätter sabotera dina förhållanden och attraherar fel sorts partners.
Det är därför vi fortsätter hamna i samma sorts förhållanden om och om igen.
Börja bryta cirkeln idag och attrahera rätt partner för dig.
Så att någon gång i framtiden, istället för meningen jag sa, kanske du säger:
“Jag älskar att vara i det här förhållandet, men om det skulle ta slut av någon anledning så skulle jag vara OK, jag kommer inte förlora mig själv”.
Detta är vad jag, av hela mitt hjärta, önskar dig.
Har du någon fundering om varför ditt förhållande tog slut? Dela med dig i kommentarerna nedan.
Mitt förhållande tog slut för att vi inte framhävde de bra sidorna hos varandra, Istället så kritiserade vi. Ur min synvinkel var det han som började och jag som använde det tillbaka som hämd. Möjligen berodde det ursprungligen på en känsla av ojämlikhet där mannen var den med låg inkomst och ingen utbildning. Detta var också något som förändrades under förhållandet, vilket kanske gjorde det ännu svårare för honom att hantera.
Hej!
Mitt förhållande tog slut för knappt en månad sen.Vi var ihop sedan förra sommaren,allt var bra mellan oss och det fanns kärlek och romantik
Plötsligt sa hon att hon inte orkade och ville göra slut samtidigt så märkte jag förra månaden ,alltså December månad att meddelanden var få och att det är mest jag som tar initiativet för att prata med henne
Jag undrade om varför och hade inte susning att hon skulle avbryta fårhållandet då,jag ville ha en förklaring från henne om detta men säger hela tiden att det är normalt och att hon känner sig stressad och ofta trött på grund av att hon har en sjukdom som känner sig ofta trött,trots det jobbar hon.
Vi hade distance förhållande och det gick bra ändå trots allt,och hon var beredd att flytta hos mig eller att jag flyttar hos henne så småningom.Vi älskade varandra på riktigt åtminstone jag och har fortfarande starka känslor ,jag kan säga att jag älskar henne fortfarande….fast det som är smärtsamt är väl den plötsliga beslut som var så oväntad samtidigt som sagt att jag kände en månad innan att det är någonting som inte stämmer..kan det vara sjukdomen som hon har?kan det vara avståndet eller stressen som hon har?kan det vara något fel på mig?klart jag är inte perfekt människa men jag frågade henne,(Snälla berätta för mig om jag betett mig dålig eller gjort fel..säg det till mig så att jag vet var problemet var?) .Det svaret jag fick är väl som sagt,stressen,känner sig sjuk och avståndet mellan oss..Jag vill bara veta sanning.Var är sanningen till detta smärtsamma situation?Mvh Kimou!
Tack för bra analys och tips till självkännedom.
Jag har nog en annan sorts problem med min fru som jag bara varit gift med ett år nu.
I början var allt bra, men bara efter ca 6 månader tyckte hon att vi kunde träffas enbart på helgerna. Jag tyckte detta kändes konstigt och försökte prata med henne, men hon sa bara att hon behövde egentid och hon kunde då se de program hon ville se på TV. Jag har en verkstad med boende så jag tänkte att hon kanske bara vill vara själv lite i veckorna.
Jag hälsade på under helgerna och i veckorna skötte jag mig själv och hon också. Jag ringde varje kväll och vi pratade ofta en timme om dagen och det kändes alltid trevligt för mig.
Men så en dag tyckte hon att jag ringde alldeles för
ofta och om det var dåligt väder behövde jag inte komma på helgen heller för då skulle hon bara se på Tv och det vet hon att jag kan få nog av efter ett par timmar om dagen.
Nu blev jag förbannad och frågade om det här var hennes vision av att ha ett förhållande / äktenskap? Att man knappt delar någon vardag och ev kan gå ut på en vråldyr restaurang för att äta nåt på helgen tillsammans.
Hon tyckte att det kändes lite bättre nu när hon hade mer egentid?.
Själv kände jag mig mer och mer besviken.
Jag fann mig i det hela utan att kunna nå fram med ”Vi måste snacka lite om vad vi vill med våra liv tillsammans eller var för sig”.
Men ett par veckor senare när jag skulle åka upp till henne fick jag ett sms att det var rea på NK på Lördagen och på söndagen skulle hon förbereda jobb inför arbetsveckan. Jag tänkte att jag åker upp ändå på lördagseftermiddagen och bjuder med henne på bio eller nåt annat kul. Jag gick in lägenheten och satte på en tvättmaskin och gav katten lite mat och sen väntade jag. Jag visste att jag skulle få skäll om jag ringde och frågade när hon skulle komma hem så jag väntade väl någon timme så att tvätten var klar och sedan åkte jag själv på bio.
Mitt batteri på telefonen tog slut under biobesöket och det visade sig att hon hade skickat ett riktigt surt sms om att hon upptäckt att jag varit där.
Efter bion åker jsg upp för att ta en kopp kaffe med min fru och blir mött med en utskällning där jag beskylls för att kolla upp henne, när hon tycker sig ha sagt att vi inte kan ses på hela helgen pga ett shopping besök på NK på lördagen och att hon hade jobbgrejer att göra på söndagen.
Vi försonas över en kopp kaffe och jag känner art det är min förtjänst och jag blir avkrävd att i fortsättningen ska jag avtala tid för besök och kolla att det är ok att titta förbi. Nu kokar det inom mig och jag känner mig besviken på hela vår relation jag vill vara tillsammans med någon som vill vara med mig helst hela tiden det går. När jag sen går på söndagen lämnar jag igen nycklarna till lägenheten och förklarar att jag inte vill bli anklagad för att olovligt vistas i hennes lägenhet.
Jag känner att jag kastar bort min kärlek och liv på någon som inte uppskattar mig. Jag ger det ca 1 år till för övervägande men sen tar jag ut skilsmässa om inte hennes elakhet och respektlöshet bättras markant. Jag har det bättre själv och kan kanske då finna någon längre fram att njuta av livet med TILLSAMMANS.
Tycker ni jag gör rätt att vänta en stund innan jag tar ut skilsmässa? Jag hoppas trots allt på en förbättring och vill inte sabotera min egen lycka tillsammans med kvinnan som är / var min största kärlek.
Ni behöver kommunicera! Möjligen försöka själva först, men jag tycker nog att ni egentligen behöver gå till någon som kan hjälpa er att kommunicera med varandra. Om ni inte kan kommunicera finns ingen (lycklig) framtid. Tyvärr…
Här finns 50+ frågor som ni kan ställa var för sig själv och sen prata om tillsammans om ni väljer att försöka på egen hand
http://www.lifehack.org/articles/communication/53-questions-ask-that-will-change-your-relationship.html
Lycka till!!
Personligen tycker jag att det verkar vara en väldigt djup spricka mellan er. Kan hon ha psykiska problem? Om inte är hon ju bara verkligt otrevlig och inte värd ett år till av ditt liv.